Karl Olandersson plays standards är första evenemanget för Falu jazzklubb under våren 2011. Han kommer till Falun på torsdag och spelar med Daniel Tilling piano, Martin Sjöstedt bas och Mattias Puttonen trummor. De hör också hemma i den svenska elitdivisionen på området. 

I början av februari får studenter från Musikkonservatoriets Jazzlinje visa upp sig på Marianns saloon. Flera av musikerna spelar parallellt med sina studier i olika band, bland annat DUBB Dalarnas Ungdoms Big Band och Falu Storband. 

Torsdag 17 februari är det dags för jazzgruppen Talk. Den består av Kari Sjöstrand - tenorsax, Gunnar Åkerhjelm - piano, Ulf Åkerhjelm - bas och Sebastian Voegler - trummor. Tenorsaxofonisten Kari Sjöstrand behärskar allt från hardbop till folkmusikinfluerad musik. 

Vårprogrammet lockar med lite latinamerikanska rytmer. Gruppen Duouj Brazil sysslar med musik som hör hemma i den brasilianska musiktraditionen. Duoj Brazil består av Cissi Jonshult - sång, Niklas Bjarnehäll - piano/keyboard, Lars Jonshult - kontra-/elbas och Lasse Sjörud - trummor/ slagverk. Repertoaren består av en blandning av jazzinflluerat och lekfullt eget material. Duoj Brazil gästar Falun torsdag den tredje mars. 

Nästa konsert svarar Mats Öberg trio för. Han fick för några år sedan ta emot det prestigefyllda Jan Johansson-stipendiet. Trion har spelat tillsammans i över ett decennium och består av Mats Öberg - piano, Filip Augustson - bas och Sebastian Voegler - trummor. 

Kvartetten Hot Four East blir nästa begivenhet för Falu Jazzklubb. Den består av Björn Jansson och Andreas Gidlund på saxar och klarinetter, Robert Erlandsson - kontrabas och Kristian Fredmark - trummor. Bandet sysslar främst med bebop-influerad 50–60-talsjazz. Här återfinns Sonny Rollins, Parker, Ellington och Mulligan på repertoaren. 

I april gästar Dalecarlia Kvintett som består av Leif Eriksson - saxar och klarinett, Georg Stålberg - ventilbasun, Inger Hägglund - piano, Lars Tallberg - bas och Kjell Hägglund - trummor. Här handlar det om traditionell swingmusik. 

Och nu skruvas förväntningarna upp bland befolkningarna - i samma takt som oron hos makthavarna ökar. 
För i land efter land i den arabiska världen sitter det korrumperade kungar eller mycket gamla män med svag demokratisk förankring vid makten som bidrar till att låsa fast samhällena i stagnation och brist på demokrati. 
En följeslagare till korruptionen och stagnationen de senaste årtiondena har varit just den religiösa fundamentalismen. Inte minst unga människor, som känt att den utbildning de skaffat sig inte lönat sig, har i vissa fall istället vänt sig till de fundamantalistiska lösningarna. 
I Syrien, Jordanien, Algeriet, Egypten och många fler länder inspirerar nu det tunisiska exemplet de kritiskt sinnade, samtidigt som det oroar makthavare. Inte bara korrupta arabregimer oroar sig nog. För den regionala stormakten Israel skulle en demokratiserad arabvärld på sikt göra det svårare att fortsätta med förtrycket av palestinierna. 
Problemet är att inga lätta utmaningar väntar. De oroligheter som på senare tid svept över flera nordafrikanska länder har både med demokratitörst och med arbetslöshet och stigande matpriser att göra, liksom med snabbt växande och inga befolkningar. Å andra sidan tycks det vara det historiska mönstret för alla demokratirevolutioner i alla tider: de genomförs i svåra tider, inte sällan med hungern i ryggen, för det är då regimer som saknar folklig förankring och demokratisk legitimitet visar hur oförmögna de är att göra någonting åt problemen. 
Det är bara att hålla tummarna för att det tunisiska exemplet kan bidra till en demokratisk vårflod i den arabiska världen. En sådan skulle göra luften lättare att andas inte bara där, utan i en hel värld.